Djuphavsfiskar och expeditioner i havsdjupen

djuphavsfiskar

Dykningen har utvecklats genom tiderna allt från Treiblebens dykarklocka till våra dagars ”tunga” och ”lätta” dykare. Havet har mycket större djup än landet har höjder. Landets medelhöjd är omkring 850 meter medan havet är i genomsnitt 3800 meter djupt.

Länge trodde man att livet i havet var knutet till de övre vattenlagren. Efter tillfälliga fynd i mitten av 1800-talet började man förstå att det fanns liv djupare ner i havet. Den engelska Challengerexpeditionen 1872-1876 kunde fastslå djurliv på de stora havsdjupen som var mer egenartade än man tidigare kunnat drömma om. Valdiviaexpeditionen (1809-99), Michael Sarsexpeditionen 191 och Danaexpeditionerna tillhörde även de pionjärer som utforskade havddjupen.

De störst adjupen är i regel rätt nära land i djupa gravformade bäcken s.k oceangravar. Under 1930-talen utforskade havsbiologen William Beebe 900-meters djup med en dykarklocka där han kunde iaktta underliga fiskar i sin rätta omgivning. En nutida expedition är den ryska Expedition Aquatilis som har filmat fantastiska bilder av maneter.

Bland djuphavsfiskar som man upptäckte tidigt fanns:

  • Macrurus (har kanaler i huden försedda med självlysande slem)
  • Chimaeran
  • Självlysande fiskar

Bland andra coola djuphavsfiskar är Goblin shark, drakfisk (dragonfish), Anglerfish, jättebläckfisken och den mytiska kråshajen (Chlamydoselachus anguineus) som räknas som den evolutionärt äldsta fisken och ser ut som en 2 meter lång ål med en massa tänder.

Anglerfish (marulk) lever så djupt i havet att ingen hade filmat det ännu i dess naturliga livsmiljö. Tills forskare vid Kaliforniens Monterey Bay Aquarium Research Institute (MBARI: s) fick syn på en djuphavs marulk i sin utforskning av Monterey Canyon på djupet av 1.900 meter.

Bland extremt sällsynta djuphavshajar finns jättemunhajen (mega-mouth shark) som ibland spolas i land men inte upptäcktes förrän 1976. Man tror att denna haj kan bli uppåt 100 år gammal och den livnär sig på krill och plankton. Läs mer

Självlysande fiskar

Det finns inget solljus fyra kilometer under vågorna men det finns ljus. I det djupa, mörka havet har man upptäckt många havsdjur som använder sitt egna ljus för jakt, parning och självförsvar.

Det finns sjögurkor som avger en svag glöd från sin klibbiga hud som lockar fiskar och krabbor. Huden fungerar både som lockbete och fälla, de märker oförsiktiga rovdjur med en klibbig glödande prick som i princip innebär en skylt ”ät mig” till förbipasserande större rovdjur.

Bioluminescens expert Edith Widder var en av de första att filma denna glimrande värld. På TED2011, ger hon några av hennes glödande vänner på scenen, och visar mer förvånande bilder av det glödande undervattenslivet.
Besök Teds webbplats.

Sylvia Earle grundade företaget Deep Ocean Exploration and Research för att undersöka havsdjupen som är osynliga från havsytan. En av undervattensfarkoster bolaget utformar är vad Earle kallar sin ”drömmaskin”; en ubåt som kan ta forskarna ända till botten av den djupaste havsbotten – 11 000 meter under havets yta.

Ett annat forskningsprojekt är CSIRO forskningsfartyg som kartlägger havbotten i Australien. I Belgien finns National Science Foundation i Belgien som har ett mörkt forskningslabb.